Urban Facts

Under vinjetten Urban Facts presenterar vi grafer och statistik från våra forskningsstudier.

Strategiskt byggande nödvändigt för att uppnå social blandning

Diagrammet visar fördelningen av upplåtelseformer i nybyggnation (byggår 1995–2017) och äldre bostäder (före 1995). Bostadsområdena är uppdelade i grupper, baserat på respektive områdes inkomstnivå. Till vänster visas bostadsområden med låga inkomster, i mitten bostadsområden med medelinkomster och till höger visas bostadsområden med höga inkomster. De streckade staplarna visar äldre bostadsbestånd och de helfärgade staplarna visar det nybyggda bostadsbeståndet. 

För att motverka segregation har en strategi från kommunalt håll varit att skapa mer socialt blandade bostadsområden genom att variera upplåtelseformer i nyproduktion. Det kan handla om att blanda hyres- och bostadsrätter i nybyggda kvarter. I studien Housing production, tenure mix and social mix undersöker forskarna Martin Söderhäll och Andreas Alm Fjellborg blandningen av upplåtelseformer i bostadsområden med olika socioekonomisk status, och om blandningen i sin tur har påverkat den sociala sammansättningen.

Diagrammet visar att det byggs en hög andel hyresrätter i bostadsområden med låga inkomster (den blå och lila stapeln till vänster). Byggandet av allmännyttiga hyresrätter har minskat kraftigt i dessa områden, även om de fortfarande utgör cirka 25 procent av områdenas totala nyproduktion. Andelen hyresrätter med privata fastighetsägare har ökat något och utgör 34 procent av nyproduktionen.  

Andelen bostadsrätter ökar överallt. I välbärgade bostadsområden (längst till höger) utgör bostadsrätterna cirka 48 procent av nyproduktionen medan 33 procent av utgörs av småhus. Andelen allmännyttiga hyresrätter i dessa områden har ökat något men är fortfarande låg.

I bostadsområden med medelinkomster är fördelningen av upplåtelseformer i nyproduktionen väldigt snarlik det gamla bostadsbeståndet, med skillnaden att andelen hyresrätter har minskat något till förmån för bostadsrätter.

I studien har forskarna även jämfört inkomstskillnader mellan boende i nya och äldre bostäder. I bostadsområden med låga inkomster var genomsnittsinkomsterna för boende i nyproduktion högre än för dem som redan bodde i området, oavsett upplåtelseform. Inkomstskillnaderna i dessa områden var större i bostadsrätter än i hyresrätter.

I välbärgade områden där det gamla bostadsbeståndet huvudsakligen bestod av villor och småhus var förhållandet tvärtom. De som flyttade in i nybyggda hyresrätter i dessa områden hade betydligt lägre inkomster än de befintliga invånarna. Detsamma gällde i viss mån bostadsrätter.

Forskarna konstaterar också att volymmässigt sker den allra mesta nybyggnationen i bostadsområden med medelinkomster. Slutsatsen är därför att sättet kommunerna har planerat och byggt på under åren 1995–2017 i viss mån har lett till en ökad blandning av upplåtelseformer. Däremot har byggandet inte bidragit till en ökad social blandning i bostadsområdena i någon större utsträckning, därför att den mesta nyproduktionen sker i områden med medelinkomster. 

– För att uppnå högre grad av social blandning borde kommunerna underlätta byggandet av hyresrätter i mer välbeställda områden och bostadsrätter i bostadsområden med lägre inkomster. Störst effekt, alltså mest social blandning, skulle uppnås om man bygger mer strategiskt i de allra mest välbeställda områdena och i bostadsområden med allra lägst inkomster, säger Andreas Alm Fjellborg, postdoktor i kulturgeografi vid Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF).

Om studien

Titel: Housing production, tenure mix and social mix
Forskare: Martin Söderhäll och Andreas Alm Fjellborg

Länk till studien 
 

Den amerikanska drömmen – realitet i Sverige vid förra sekelskiftet

KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT VISA DEN I EN STÖRRE VERSION (PDF). 
Kartan visar den sociala rörligheten i Sveriges kommuner år 1910. Kartan bygger på data för
mer än 200 000 far och son-par och visar generationsöverskridande yrkesmässig
rörlighet hos söner födda i slutet av 1800-talet som nådde vuxen ålder i början av 1900-talet.

I början av 1900-talet var Sverige en av Europas snabbast växande ekonomier. Sverige hade under tidsperioden även en för europiska länder, hög social rörlighet – mönstret påminner närmast om det som återfanns i 1800-talets mycket rörliga USA. Ekonomisk tillväxt och intern migration var viktiga drivkrafter bakom skillnaden mellan olika europeiska länder, såväl som mellan olika områden i Sverige.

Den nya studien visar att Sverige hade en hög social rörlighet redan före första världskrigets utbrott, och flera decennier innan den moderna välfärdsstatens framväxt. Dessutom visar den att det inte fanns så stora skillnader i den sociala rörligheten mellan den Gamla och Nya Världen som många kanske tror. Men den utmanar också hypotesen om varför välfärdsstaten fick en så svag ställning i USA; att en stark välfärdsstat inte behövdes då USA var "möjligheternas land". Det faktum att Sverige trots sin höga sociala rörlighet ändå såg den moderna välfärdsstatens framväxt, bidrar till att ifrågasätta om denna hypotes är sann.

Working paper

Titel: Intergenerational Mobility in Sweden Before the Welfare State
Forskare: Thor Berger, Per Engzell, Björn Eriksson och Jakob Molinder

Läs working paper (PDF)

Studien finns även att läsa på The Centre for Economic Policy Research (CEPR)
(OBS! Betalvägg)

Politiker har fler grannar med höga inkomster

KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT VISA DEN I EN STÖRRE VERSION (PDF). 
Grafen visar att förtroendevalda kommunpolitiker har högre andel höginkomsttagare bland sina grannar i relation till befolkningen i övrigt. Som höginkomsttagare räknas de som har inkomster i den övre inkomstkvartilen. Resultatet för alla politikers grannar markeras med grått, högerpolitikers grannar med blått och vänsterpolitikers grannar med rött. Bland sina 50 närmaste grannar har den genomsnittlige politikern alltså 8,5 % fler höginkomsttagare än vad den genomsnittlige icke-politikern har. I studien ingår politiker från S, V, MP, M, C, L och KD som var folkvaldes under valen 2002, 2006 och 2010.

En ny studie visar att folkvalda kommunpolitiker bor i områden där grannarna har högre inkomster än vad som är fallet för befolkningen i övrigt. Ju snävare man definierar ett område runt varje invånare, desto starkare blir mönstret. Liknande mönster finns för grannarnas utbildningsnivå och födelseland. Om man delar upp resultatet mellan vänster- och högerpolitiker ser man att politiker från det traditionella högerblocket har fler individer med höga inkomster, hög utbildningsnivå och som är födda inom OECD (inkluderat Sverige) bland sina närmaste grannar än vad politiker i vänsterblocket har.

Studien har också undersökt om politiska beslut påverkas av var politikerna bor. Under de studerade mandatperioderna godkändes färre bygglov för flerfamiljshus och färre förslag om nedläggningar av skolor gjordes i grannskap där det bodde fler politiker från partier i den styrande majoriteten. Slutsatsen är att politiker som har möjlighet att påverka undviker att fatta beslut som de uppfattar som dåliga för sitt eget bostadsområde enligt ”not in my backyard”-principen.

Om studien

Titel: Politicians’ neighbourhoods: Where do they live and does it matter?
Forskare: Olle Folke, Linna Martén, Johanna Rickne och Matz Dahlberg

Till studien

Senast uppdaterad: 2022-05-10